Vår älskade Brynolf!

Det har varit en så jobbig tid och jag har varit rejält nere över min älskade Brynolf. Sist jag skrev misstänkte veterinären diskbråck, men det var det inte!

Jag skulle ju tillbaka till veterinären efter två veckor, men efter lite mer än en var han rejält sämre. Jag fick en akuttid och min vet kände igenom honom igen. Den här gången hade han ont ÖVERALLT, i alla leder och i de stora muskelgrupperna. Han ville fly upp i min famn så ont gjorde det. De tog flera blodprov och röntgade buken på honom. Jag fick svar redan samma eftermiddag på en del av proverna, bra blodvärden, inget såg konstigt ut alltså var han inte akut sjuk, men en del prover skickades vidare och svaret på dem dröjde en vecka.

 När svaren på dem kom blev jag en liten blöt fläck i soffan, jag kunde inte sluta gråta. ANA-provet var positivt och det betyder att han har antikroppar som riktar sig mot hans egna celler. De ville ha in honom direkt nästa morgon för sövning för att kunna ta prov på hans ledvätska.

Provtagningen gick bra och vi fick svar på det redan nästa dag. Brynolf har en autoimmunsjukdom, troligtvis den formen som heter SLE. Behandlingen mot detta som är ett kroniskt tillstånd är kortison. Det är inte alla hundar som svarar på behandlingen, en del klarar sig på en väldigt låg dos, medan andra får stå på lite högre dos så länge det går.

 Brynolf började sin medicinering direkt, med en ganska hög dos som vi har sänkt succesivt, jag ska ha kontakt med veterinären nästa vecka för att se hur vi ska gå vidare. Den positiva nyheten i detta elände är ändå att Brynolf svarar på kortisonet, han verkar inte ha ont och det är ju det allra viktigaste.

Han har varit väldigt, väldigt trött, men har de senaste dagarna varit piggare. Han har också gått ner i vikt och tappat mycket muskelmassa. Nu har jag ökat på maten rejält och han äter bra så jag tycker att han har ökat lite i vikt de senaste dagarna. Vi har gått timslånga promenader i skogen och han har även fått vara lös och det märks att han njuter. Jag tar det lite lugnt eftersom han inte fick någon motion alls under en långperiod, men nu hoppas jag att vi kan öka på lite försiktigt. Vi har även tränat lite rally och det har gått bra, det ska jag fortsätta med även om vi inte kommer att kunna tävla mer (det är 14 dagars karens för att få tävla när man ger kortison). Träna ska vi fortsätta med ändå, för Brynolf (och jag) tycker att det är så roligt.

Jag är ju ingen veterinär, så min beskrivning av hans sjukdom är helt lekmannamässig
och jag lämnar hans behandlig med största förtroende till de bästa veterinärerna,  Marie och Birgitta på Min veterinär i Skövde.

 Nu har jag bestämt mig för att tänka positivt och intala mig att Brynolf ska leva ett långt och  lyckligt hundliv tillsammans med sina hundkompisar och familj som älskar honom så mycket!