Härom kvällen blev jag riktigt rädd...
Grannens hund smet hem till oss och sprang utanför staketet, våra hundar blev förstås väldigt uppspelta och rusade utmed insidan av staketet. Innan jag hann få in mina hundar så krockade Bella och Brynolf i väldigt hög fart. Bägge två skrek rätt ut, men Brynolf slutade snabbt, han blev nog mest rädd. Bella däremot skrek som jag aldrig har hört henne skrika och ena frambenet bara hängde, jag trodde helt klart att det var brutet. Trots allt så linkade hon in och la sig i Lucas säng. Det var ju naturligtvis lördagskväll och närmsta djursjukhus ligger i Jönköping, så eftersom hon stödde på benet lite beslöt jag mig för att avvakta över natten. jag försökte få henne att gå ut och kissa inför natten, men det ville hon inte. Hon fick lite av Dackes smärtstillande medicin och sen fick jag sova bredvid henne annars pep hon. Lilla gumman, så olycklig hon var!
Klockan fem morgonen därpå vaknade jag av att hon reste sig och ville ut och kissa, hon stödde bättre på benet och gnällde inget, sen blev det bättre och bättre under dagen. Hon är lite stel och haltar något lite, men nu avvaktar vi ytterligare några dagar, för troligtvis fick hon bara en smäll på musklerna högt upp på benet. Så nu får min irländska prinsessa vila och bara ta det lugnt och det är hon ju ganska bra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar