Jag har haft en hel del olika raser i mitt liv, jag är uppvuxen med strävhårig tax och har själv varit ägare till chow-chow, labrador och keeshond. Alla trevliga på sitt sätt, men för lite mer än 22 år sedan kom vår första whippet in i våra liv och sedan dess har vi inte varit utan denna fantastiska ras. Varför är då whippeten den ras som jag helst av allt vill dela mitt liv med?
En whippet är en oerhört positiv hund! De är sällan griniga utan tycker att allt är skoj!
Det är en ganska lättsam ras, fostrad med mjuk hand, blir det sällan några större problem. Det jag gillar starkt är att de är så otroligt anpassningsbara. Ena dagen hänger de med på allt och är i princip outtröttliga, för att tillbringa en annan regnig dag, då matte har mycket annat för sig, i soffan under en filt.
De flesta whippar älskar närhet och kel, de är väldigt tillgivna sin familj.
Jag är ingen inbiten tävlingsmänniska, men gillar att jobba med min hund och prova på olika aktiviteter. Med mina whippets har jag: tränat agility, lydnad, spårat både person och viltspår, letat kantareller, gjort sökrutor, tränat skojtrix, rallylydnad, apporterat och provat på whippetrace och lure coursing. Mina whippets har tyckt att det mesta har varit roligt även om de inte har blivit världsmästare så har vi alltid haft rolig och det är viktigast för mig! Det sista året har jag faktiskt börjat tävla lite, när jag fastnade för den otroligt skojiga rallylydnaden!
Whippar är otroligt lättlärda, men mjuka metoder är ett måste, en whippet gör bara det den är motiverad för. Försöker du tvinga den, blir den antingen plötsligt döv eller en ledsen hund. Jag tränar mycket med positiv förstärkning, godis, leksaker och bus. En whippet tröttnar om det blir för tjatigt så att träna i korta pass är viktigt.
Andra fördelar med whippeten är den korta pälsen, bara att torka av med en handduk. De luktar inte heller hund på samma sätt som vissa andra raser.
Nackdelar då? Såklart finns det nackdelar, den stora jaktlusten kan vara jobbig. Det gäller att träna mycket inkallning och vara uppmärksam på promenader. Som alla vinthundar jagar de med synen och det kan vara svårt att låta bli att springa efter en skuttande hare. Av de sex whippets vi har haft har alla kunnat vara lösa på promenader, men inte var som helst och inte alltid. En annan nackdel är att de är frusna, täcke på vintern eller om det regnar är nödvändigt. Det blir snart en vana att ta på ett täcke och med det på går vi långa promenader även om det är rejält kallt. På vintern, efter våra promenader, så tränar vi mest inomhus, att ligga på kallt blött underlag är inget för en whippet!
Jag är så glad för mina fina whippetkillar, att vi sedan har en greyhoundprinsessa i huset också är bara grädden på moset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar