Vida vidder!

Det jag gillar mycket med whippet (och alla vinthundar) är deras stora lycka över att få springa. De flesta whippets är lätta att få så lydiga att de går att ha lösa, sen måste man vara medveten om att de har mycket jakt i sig och jagar med synen. Så det gäller att själv ha ögonen med sig när man är ute. Jag bor i ett mycket viltrikt område med massor av rådjur, men jag har lärt mig var de oftast befinner sig och mina whippar sticker inte i skogen och letar efter rådjuren. När vi kommer till ett stort fält får jag själv kolla av att det är rådjursfritt och då är det lugnt.

Jag bor omgiven av skog och stora fält, så härligt! Dacke och Brynolf älskar att sträcka ut över fälten och de har ofta kapplöning med varandra.

Tyvärr så törs jag inte släppa Bella, jag har provat och hon springer för långt ifrån mig för att det ska kännas tryggt. Hon är väldigt viltintresserad och jag vill absolut inte att hon ska jaga rådjur. Jag har haft två greys förut och den ena, Pärlan hade jag från valp och hon kunde vara lös utan problem. Den andra, Ådi, var drygt ett och ett halvt när han flyttade hem till oss. Vi tävlade lite kapplöpning med honom, men trots det så gick det bra att ha honom lös på utvalda platser. Det är så olika och kanske går det att ha Bella lös när hon blir lite äldre.

Full rulle!

Långt därborta ligger vårt hus

Dacke spanar

Ibland är det nästan mörkt innan vi är hemma

Sen är det dags att vila