Jag har helt tappat sugen, för att träna hund, för att fota, för att blogga.....
Precis så har det känts ett tag nu. Inget kul att träna med hundarna, inget kul att ta med kameran på promenaderna. Har jobbat massor och hundarna har fått promenader, men inget mer (mat och omsorg såklart men inget extra).
Har låtit bli att tänka, men i kväll slog det mig... Det är SORG!
Saknar Dacke så det gör fysiskt ont! Det är svårt att sätta ord på men vår relation var speciell, han fanns där under perioder i livet som var svåra och han var så viktig för mig.
Vet att sorgen bleknar, vet att lusten för hundarna kommer tillbaka, vet allt det där, men just nu kan jag bara känna att jag har förlorat en mycket kär vän och jag får honom aldrig tillbaka.
Så därför tar jag lite paus nu, tar paus från det som inte känns roligt och låter tiden läka. Går långa promenader och umgås med mina hundar helt kravlöst. Skriver här när jag har något skoj att berätta, när lusten återvänder, för det gör den, det vet jag.
Sorry för ett deppigt inlägg, men det var skönt att skriva!
Dacke o du hade ju något alldeles speciellt.Ni hade ju telepatisk kontakt.Du läste hans tankar o han dina.Ni var ett.Vet din sorg o smärta du har efter Dacke.Hjärtat blöder.Visst bleknar det med tiden.Men just nu så är det en stor saknad efter Dacke.O jag vet att även saknaden efter hans lillasyster Diza är stor.Kramar Marita
SvaraRadera