Fast det höll på att gå tokigt för Bella. Släppte henne på den inhägnade appellplanen för att träna inkallning. När jag tog av henne kopplet satte hon full fart och sprang rätt in i staketet och fastnade. Lilla gumman som hon skrek och så rädd hon blev. Jag tror att hon blev mest rädd, fast hon ömmade lite när jag böjde och klämde på frambenet. Jag får kolla ordentligt i morgon annars får jag ringa till Jessica och be henne känna igenom henne. Mitt dumma nöt, jag borde förstås ha visat henne staketet innan jag släppte henne. Inte lätt för en sprallig greyhound att se ett fårnät när man kommer i full fart.
Jag tränade inte nåt med Bella efter det, mer än att hon fick gå i ett par stegar. De låg på marken just för att kunna låta hundarna gå där och träna på att lyfta på alla tassarna ordentligt.
Lycka är mest med för miljöträningen, men idag tränade jag sitt och handtarget i närheten av en annan hund som tränade rally. Det funkade kanon, hon är så lugn och fin, och riktigt duktig på detta är hon nu. Jag håller också på att träna ögonkontakt, men det går sämre hon har inte fattat det riktigt än. Vi tar det lugnt, hon är bara fem månader så vi hinner. Min tanke är att börja träna rally med henne, men det är ingen brådska med det. Hemma tränar jag mycket på inkallning och på att hon ska vara uppmärksam på mig när vi är i skogen. Hon håller sig skapligt nära och kommer direkt när jag ropar, så det funkar bra. Hon har också lärt sig att hoppa upp på stenar och det gör hon spontant hela tiden när vi är i skogen.
Brynolf fick gå en rallybana först på vänster sida och sen på höger sida. Han är så duktig och tycker att det är sååå kul. Det är så roligt att träna med honom och det gör inget att han är lite slarvig ibland. Just nu mår han väldigt bra och jag har till och med fått ner honom lite i vikt utan att han har blivit helt matfixerad. Känns stabilt med hans sjukdom just nu och jag vet hur jag ska göra de gånger han blir sämre (vilket jag vet att han kommer att bli mellan varven). Enda biverkan på kortisonet som jag kan se nu är att han är väldigt tunnpälsad, men det gör inte ett skit.
Yatzy fick såklart träna han med. Vi tränade först på fot och kontakt med massor av klick och godis och sen gick vi samma bana som jag gjorde med Bryn. Jag tycker att han är mycket gladare när vi tränar nu, han är duktig på fot och sitt framför funkar kanon. Sen tappar han fokus ibland och att hålla koncentrationen en hel bana är svårt. Han gör helt klart stora framsteg och jag glömmer ibland att han inte ens är två år. Det bästa av allt är att han tycker att det är kul, så jag tror att resten kommer av sig själv med ålder och positiv träning.
Är så glad för mina hundar, de är guldkanten i tillvaron!
Jag tränade inte nåt med Bella efter det, mer än att hon fick gå i ett par stegar. De låg på marken just för att kunna låta hundarna gå där och träna på att lyfta på alla tassarna ordentligt.
Lycka är mest med för miljöträningen, men idag tränade jag sitt och handtarget i närheten av en annan hund som tränade rally. Det funkade kanon, hon är så lugn och fin, och riktigt duktig på detta är hon nu. Jag håller också på att träna ögonkontakt, men det går sämre hon har inte fattat det riktigt än. Vi tar det lugnt, hon är bara fem månader så vi hinner. Min tanke är att börja träna rally med henne, men det är ingen brådska med det. Hemma tränar jag mycket på inkallning och på att hon ska vara uppmärksam på mig när vi är i skogen. Hon håller sig skapligt nära och kommer direkt när jag ropar, så det funkar bra. Hon har också lärt sig att hoppa upp på stenar och det gör hon spontant hela tiden när vi är i skogen.
Brynolf fick gå en rallybana först på vänster sida och sen på höger sida. Han är så duktig och tycker att det är sååå kul. Det är så roligt att träna med honom och det gör inget att han är lite slarvig ibland. Just nu mår han väldigt bra och jag har till och med fått ner honom lite i vikt utan att han har blivit helt matfixerad. Känns stabilt med hans sjukdom just nu och jag vet hur jag ska göra de gånger han blir sämre (vilket jag vet att han kommer att bli mellan varven). Enda biverkan på kortisonet som jag kan se nu är att han är väldigt tunnpälsad, men det gör inte ett skit.
Yatzy fick såklart träna han med. Vi tränade först på fot och kontakt med massor av klick och godis och sen gick vi samma bana som jag gjorde med Bryn. Jag tycker att han är mycket gladare när vi tränar nu, han är duktig på fot och sitt framför funkar kanon. Sen tappar han fokus ibland och att hålla koncentrationen en hel bana är svårt. Han gör helt klart stora framsteg och jag glömmer ibland att han inte ens är två år. Det bästa av allt är att han tycker att det är kul, så jag tror att resten kommer av sig själv med ålder och positiv träning.
Är så glad för mina hundar, de är guldkanten i tillvaron!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar