Kompisar

Vinthundar gillar att vara nära, både sina människokompisar och hundkompisar. Det är något som jag gillar mycket med mina hundar.



Dacke och Brynolf myser i canvasburen, som inte fungerar som bur utan koja.




När det blir varmt får man ta ut nosen utanför




Yatzy myser med Sally i hundsoffan




Bella och Brynolf, så goa kompisar





Bella ville vara med på en extrabild  ;-)

 

Lurcherbesök

Marita som är på besök har förutom sina två whippettanter, tre lurcherflickor från Irland. De är så lugna och fina trots en väldigt taskig start här i livet.




Fina Caitlin, ett riktigt busfrö!





Kelgrisen Sally, sned i sin nos, någon har varit väldigt elak mot henne.




Iris, börjar att bli grå om nosen



Tre Seflidos

Har i dagarna besök av Marita och hennes hundar. Marita har fött upp Dacke och Diza och hon har två halvsystrar till Dacke, Catja och Emilie.

Catja och Dacke har samma mamma, Fornix Elin. Emilie och Dacke har samma pappa, Memoars Daimon. Eftersom Emilie är Catjas dotter är Dacke dessutom morbror till Emilie. Släktskapet mellan Emilie och Dacke går inte att ta miste på, de är SÅ lika att man vid en snabb titt lätt ser fel.



Emilie 10 år




Emilie och Dacke




Catja lilla skruttan över 13 år




Tre finingar från Seflidos




Dacke håller koll på syrrorna




Mor och dotter myser



Vår älskade Brynolf!

Det har varit en så jobbig tid och jag har varit rejält nere över min älskade Brynolf. Sist jag skrev misstänkte veterinären diskbråck, men det var det inte!

Jag skulle ju tillbaka till veterinären efter två veckor, men efter lite mer än en var han rejält sämre. Jag fick en akuttid och min vet kände igenom honom igen. Den här gången hade han ont ÖVERALLT, i alla leder och i de stora muskelgrupperna. Han ville fly upp i min famn så ont gjorde det. De tog flera blodprov och röntgade buken på honom. Jag fick svar redan samma eftermiddag på en del av proverna, bra blodvärden, inget såg konstigt ut alltså var han inte akut sjuk, men en del prover skickades vidare och svaret på dem dröjde en vecka.

 När svaren på dem kom blev jag en liten blöt fläck i soffan, jag kunde inte sluta gråta. ANA-provet var positivt och det betyder att han har antikroppar som riktar sig mot hans egna celler. De ville ha in honom direkt nästa morgon för sövning för att kunna ta prov på hans ledvätska.

Provtagningen gick bra och vi fick svar på det redan nästa dag. Brynolf har en autoimmunsjukdom, troligtvis den formen som heter SLE. Behandlingen mot detta som är ett kroniskt tillstånd är kortison. Det är inte alla hundar som svarar på behandlingen, en del klarar sig på en väldigt låg dos, medan andra får stå på lite högre dos så länge det går.

 Brynolf började sin medicinering direkt, med en ganska hög dos som vi har sänkt succesivt, jag ska ha kontakt med veterinären nästa vecka för att se hur vi ska gå vidare. Den positiva nyheten i detta elände är ändå att Brynolf svarar på kortisonet, han verkar inte ha ont och det är ju det allra viktigaste.

Han har varit väldigt, väldigt trött, men har de senaste dagarna varit piggare. Han har också gått ner i vikt och tappat mycket muskelmassa. Nu har jag ökat på maten rejält och han äter bra så jag tycker att han har ökat lite i vikt de senaste dagarna. Vi har gått timslånga promenader i skogen och han har även fått vara lös och det märks att han njuter. Jag tar det lite lugnt eftersom han inte fick någon motion alls under en långperiod, men nu hoppas jag att vi kan öka på lite försiktigt. Vi har även tränat lite rally och det har gått bra, det ska jag fortsätta med även om vi inte kommer att kunna tävla mer (det är 14 dagars karens för att få tävla när man ger kortison). Träna ska vi fortsätta med ändå, för Brynolf (och jag) tycker att det är så roligt.

Jag är ju ingen veterinär, så min beskrivning av hans sjukdom är helt lekmannamässig
och jag lämnar hans behandlig med största förtroende till de bästa veterinärerna,  Marie och Birgitta på Min veterinär i Skövde.

 Nu har jag bestämt mig för att tänka positivt och intala mig att Brynolf ska leva ett långt och  lyckligt hundliv tillsammans med sina hundkompisar och familj som älskar honom så mycket!

Hundiga 50-års presenter

Jaha så har även jag fyllt 50! En underbar fest hade vi och många fantastiska presenter fick jag. Nu är ju detta en hundblogg, så här kommer bilder på mina "hundiga" presenter.

Den här fantastiska tavlan fick jag av mina jobbarkompisar. Det är Ammi på jobbet som har gjort den och den är helt underbar! Hon har verkligen fångat mina finingar på pricken och jag bara älskar hur hon har fångat Brynolfs och Dackes ögon! Naturligtvis hänger tavlan på en hedersplats och jag bara måste titta på den hela tiden.

Den här fina vindflöjeln fick jag av min son och hans fina sambo. Den är så vacker och nu ser alla som åker förbi att här bor det en whippetnörd!

deppigt, deppigt

Efter Linneas senaste besök var Brynolf stel och konstig. När jag tränade rally var han ovillig och ville inte sitta och ligga. Jag trodde att det var träningsvärk och lät honom vila. När det gått en vecka och han fortfarande var stel så tog jag honom till veterinären. Hon klämde igenom hela kroppen på honom och han sa ingenting, men när hon tryckte på ländryggen började han att smacka och det syntes i ögonen att där var han rejält påverkad. Veterinären ville inte röntga när han har så ont, utan han äter nu smärtstillande och antiinflammatorisk medicin. Han ska göra det i två veckor och sen ska vi tillbaka för att röntga ryggen för att se att han inte har någon skada. Nu ska han ta det lugnt och bara gå kortare promenader och det är inte lätt att hålla Brynolf lugn. Han tar alla chanser att busa, men jag gör så gott det går. Nu får vi strunta i LC provet som vi anmält till och det är inte läge att ställa honom i Tånga Hed heller. LC och rallyträning får vänta nu, viktigast av allt är ändå att Brynolf blir frisk i sin rygg och orkar med att gå långa promenader och att springa lös igen. Det är när de är sjuka som man märker hur oerhört mycket man älskar dem!

Lite glada nyheter har jag ändå, Dacke är så pigg och glad, han njuter av det fina vädret och jag har hittat en balans på hur mycket motion han klarar. Är så glad och tacksam för varje dag jag får ha min fina, goa Dacke hos mig!

Lite allt möjligt

Vi har haft en både bra och dålig helg. Dålig för att Dacke har varit dålig, i fredagsmorse så hängde inte hans högra bakben med alls.  Jag blev superstressad och var helt säker på att nu är det kört, men han vilade lite och sen blev det bättre. Hela fredagen så såg man att att det högra bakbenet inte riktigt hängde med och baktassarna var otäckt kalla, men vartefter dagen gick så blev det bättre och bättre. Han har inte fått gå på några promenader alls och nu är han som vanligt igen, mycket svag i bakvagnen, men inte värre än att han hoppar upp i sängen och soffan utan problem. Igår kväll var han med mig ut i lilla kohagen när jag plockade vitsippor och då var han glad och sprang runt lite. Han får vila ett par dagar till och sen är det nog så att Dacke får nöja sig med lite kortare promenader.

Sen var det ju en bra helg också, Linnéa har varit här och vi hittar alltid på så mycket skoj med hundarna.
I lördags så la vi viltspår, Brynolf och Ellie har ju spårat en del förut, men jag tror att det var över ett år sedan som vi spårade sist. Alwin, Yatzy och Lazze har aldrig spårat förut, så det var spännande att se hur det skulle gå för dem. Alla tre nybörjarna fick korta spår på ca 75 m och alla tre var duktiga om än lite osäkra på vad de skulle göra. Yatzy var så söt, han nosade på varenda blodfläck och gick så långsamt, men han spårade helt rätt hela spåret så det känns som att det här verkligen är något för honom.

Ellie och Brynolf fick också kortare spår än vad vi har lagt förut eftersom det var så länge sedan. Det blev ca 200 m och eftersom jag inte kunde låta bli så la jag en vinkel till Brynolf också. Ellie var säker och spårade lugnt och fint som vanligt. Brynolf var så duktig, lite bråttom har han men inte värre än att jag kan gå raskt efter honom, vinkeln klarade han utan några som helst problem. Nu får det bli lite skärpning på mig och jag måste helt klart spåra oftare.

Bella fick inte spåra den här gången, hon fick hänga med matte på en cykeltur istället. Vi pausade lite och passade på att träna lite balans genom att hon fick hoppa upp på små och stora stenar. Bella älskar att springa bredvid cykeln, så hon var nöjd hon med.

Idag har vi varit på hundutställning i Lidköping. Jag ställde ut Brynolf och Yatzy och Linnéa Lazze och Alwin. Småkillarna gick i valpklass, Lazze kom tvåa med hp och Yatzy fyra. Brynolf gjorde debut i öppen klass och fick excellent, men blev inte placerad. Han fick en väldigt fin kritik och den blev jag jätteglad för. Bägge mina grabbar skötte sig exemplariskt, de är underbara bägge två!

Nu har Linnéa, Anthony och deras gäng åkt hem, det är alltid så kul att ha dem här! Nu har lugnet lagt sig över Nolåsen och jag tror att Brynolf och Yatzy behöver vila upp sig, för det har varit intensiva dagar med MYCKET bus i trädgården.