Efter Linneas senaste besök var Brynolf stel och konstig. När jag tränade rally var han ovillig och ville inte sitta och ligga. Jag trodde att det var träningsvärk och lät honom vila. När det gått en vecka och han fortfarande var stel så tog jag honom till veterinären. Hon klämde igenom hela kroppen på honom och han sa ingenting, men när hon tryckte på ländryggen började han att smacka och det syntes i ögonen att där var han rejält påverkad. Veterinären ville inte röntga när han har så ont, utan han äter nu smärtstillande och antiinflammatorisk medicin. Han ska göra det i två veckor och sen ska vi tillbaka för att röntga ryggen för att se att han inte har någon skada. Nu ska han ta det lugnt och bara gå kortare promenader och det är inte lätt att hålla Brynolf lugn. Han tar alla chanser att busa, men jag gör så gott det går. Nu får vi strunta i LC provet som vi anmält till och det är inte läge att ställa honom i Tånga Hed heller. LC och rallyträning får vänta nu, viktigast av allt är ändå att Brynolf blir frisk i sin rygg och orkar med att gå långa promenader och att springa lös igen. Det är när de är sjuka som man märker hur oerhört mycket man älskar dem!
Lite glada nyheter har jag ändå, Dacke är så pigg och glad, han njuter av det fina vädret och jag har hittat en balans på hur mycket motion han klarar. Är så glad och tacksam för varje dag jag får ha min fina, goa Dacke hos mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar